RSS

Etikettarkiv: Tävling

Die Nasty Fra Til

Namnet på gårdagens recenserade öl kom att spegla min resa på SM-femmilen tämligen väl. I died an nasty death. Minst sagt. Nu sitter jag och mor i bilen på väg hem. Många mil skall avverkas. Strax skall det frossas i amerikansk snabbmat.
20130407-193714.jpg
Med noll skatepass noterade i träningsdagboken de senaste veckorna gick det som förväntat i 25 kilometer. Någorlunda men inte lysande. Därefter stumnade benen rejält och med 20 kilometer kvar började Vastus Medialis till och från att krampa. Med 15 kilometer kvar sade även Sartorius ifrån och krampen kom som ett brev på posten så fort det började gå uppför. De sista två varven, tillika 10 kilometrarna, var en minnesvärd upplevelse eftersom krampen inte gav med sig vid ett enda tillfälle. Nu vet jag i alla fall vad orden ”uppförsbacke”, ”kuperat” och ”femmil” kan betyda. Jag vet också att träningen i framtiden skall utformas annorlunda. Alltid något.

Den långa resan från Boden till Göteborg gestaltar jag med en recension av ölet Fra Til, en julölskreation signerad Mikkel Borg Bjergsø.

Mikeller Fra Til
20130407-192129.jpg
Serverad vid 12 grader. 8% ABV.

Nästan helt kolsvart vätska med relativt hög viskositet. Brunt kompakt skum som lämnar tydliga rester på glaset. 2 fingrar högt, faller samman men vägrar att helt försvinna. Mycket sediment i botten av flaskan, både jäst och kryddor är synliga.

Mycket kaffe och goda brända toner i doften. Stor arom! Tyvärr är doftsinnet inte på topp efter en helg i grönkläder.

Inledningsvis mild, därefter en tämligen bitter smak med liten beska. Någonstans långt borta går det identifiera kryddiga toner. En god, något säregen brygd.

Kolsyra, låg till medel. Munkänsla medel-stor.

På det stora hela en riktigt god porter med speciell karaktär. Mycket bra, men inget som på något sätt är exceptionellt. Skall bli kul att testa igen om något år.

Betyg: 3,7/5

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på april 7, 2013 i Religiös åskådning

 

Etiketter: , , , ,

Stum och dum

Dagens teamsprint blev en resa som var allt annat än behaglig. Både jag och brorsan stakade våra första två sträckor på blanka skidor och avslutade med fästvalla. Det var en fördel att staka, men för min del hade det definitivt räckt med att staka förstasträckan. Med 500 meter kvar på min andra sträcka stumnade överkroppen rejält, något som tydligt syns i resultatlistan. Nåväl, vi gjorde båda två vad vi kunde idag och när formen är på semester räcker det aldrig hela vägen. I bagaget finns erfarenheter som kommer vara nyttiga i framtiden.

Vill passa på att fira tävlingen med en recension av ett öl från beställningssortimentet. Provsmakningen skedde någon gång i höstas.

Södra Die Nasty
20130406-225254.jpg
1 finger högt lätt skum som försvinner fort och lämnar rester på glaset. Nästan klar vätska med färg av koppar. Sediment i flaskan.

Rejäl humle, mycket frukt och tydlig fräschör i doft.

Balanserad smak. En maltsötma som väger upp humlen. Fin lång eftersmak med lagom beska. Kort sagt välbalanserad.

Ölen ligger bra i munnen. Fin kolsyra och ypperlig konsistens. Lättdrucket, borde vara riktigt fin en sen sommarkväll.

Drack den, tror jag, något för kall. Med lite mer värme i glaset framträder förmodligen ett bredare smak- och doftregister. Kan definitivt rekommenderas. Tror fortfarande den går att beställa den styckvis i SB:s beställningssortinent.

Das war alles. Imorgon är det femmilen som gäller. Sweet dreams!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på april 6, 2013 i Religiös åskådning

 

Etiketter: , , , ,

En makaber resa i fäders spår

Planen var att inte åka Vasaloppet i år. Fokus har legat på traditionella distanser och lopp under hela säsongen. Den, i tävlingssammanhang, längsta avverkade distansen är ynka 20 km. Jag är riktigt nöjd med att ha uteslutit långloppen. Det har varit utvecklande och kul att varje tävling ge allt och känna att den enda begränsande faktorn har varit syreupptaget. Hur kom det sig då att det trots allt blev en start i loppet mellan Sälen och Mora? Egentligen finns bara ett svar på den frågan, kanske två.

Största anledningen till start var att formen under ett skidpass för två helger sedan var grym och det kändes helrätt att se vad det kunde leda till i vasan. Den andra anledningen är den som nog lockar flera tusen åkare med mig till start, år efter år; drömmen om ett perfekt lopp, att få uppleva de personliga visionerna och ta revansch från tidigare år.

Vad gäller anledning nummer två misslyckades jag totalt. Något som för övrigt talar för start även nästa år, trots att känslan just nu är en helt annan.

Mitt drömlopp. Vad är det? En orimlig placering eller tid? Inte alls. Jag skulle bli överlycklig av att få åka under målbanderollen, falla ihop av utmattning, må dåligt i flera dagar efteråt och känna att jag gav allt. Något som i dagsläget verkar högst omöjligt. I år började triceps krampa bilat med 68 km kvar. Förra loppet, precis som loppet dessförinnan debuterade krampen strax innan Evertsbergssjöarna. Ett helvete om ni frågar mig.

Känslan då skidorna är perfekta, kroppen är pigg och flytet är bra, är riktigt bra. Dessvärre brukar jag ha svårt att njuta av den känslan på Vasaloppet. Allt förpestas och förminskas då krampen slår till. Det blir omöjligt att utnyttja skidornas potential, kroppens energi kommer inte till sin rätt och psyket får en rejäl käftsmäll. Dessutom blir resultatet en stor besvikelse.

Men, nejdå, jag är inte bitter!

Såhär gick det:

20130303-204717.jpg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på mars 3, 2013 i Religiös åskådning

 

Etiketter: , ,

DM-GULD!

Idag krigade jag och Jesper om guldet i sprintstafetten på DM. Vi gjorde båda bra lopp och lyckades vara först över mållinjen. En riktigt skön seger!

I H21 kom bara 4 lag till start, men eftersom juniorklassen körde samtidigt blev det trots allt tight stafetten igenom. Jesper genomförde startsträckan lugnt och kontrollerat. Jag blev utväxlad i ledning tätt följd av junisarna från Falköping och Ulricehamn. Även Stern var med in, annars var det långt bak till nästa seniorlag. Mellansträckorna gick sedan kontrollerat utan missöden och Falköping och Stern fick släppa. Ut på sista hade jag en ledning som jag valde att inte utöka. Istället blev det mycket lugn och kontrollerad körning till botten av Borgstenabacken där det hela avgjordes. Jag tryckte till, fick bra många meter på toppen och slapp fokusera på annat än att inte ramla på upploppet. Härlig känsla!

Nu blir det söndagsmiddag och mys för hela slanten. Ha en trevlig söndagskväll!

Imorgon fortsätter Londoninläggen.
Ciao!

P.S. Glömde berömma helgens arrangemang. Det känns riktigt kul att få åka för en klubb som Borås SK där det finns fullt av visioner och ett rejält GO! Tack för två riktigt fina tävlingar!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 20, 2013 i Religiös åskådning

 

Etiketter: , ,

 
%d bloggare gillar detta: