RSS

Etikettarkiv: Recension

Thornbridge Hall Heather Honey Imperial Stout

20130116-082712.jpg

20130116-082752.jpg
10%-ig real ale serverad i ett vanligt 1/2-pints lagerglas (hade nog gjort sig bättre i en tulpan) på CASK Bar & Kitchen.

Kolsvart vätska med svag kolsyra. Litet skum som vägrar lägga sig och stannar ölen ut.

Spännande doft. För spontant tankarna till två så säregna ting som bullbak och kogödsel. En udda och i det här fallet god kombination. Väcker helt klart förväntningar!

Komplex smak med tydlig sötma från honung och toner av svagt kaffe, lakrits, tjära samt aningen rök. Mycket lång eftersmak där en distinkt beska gör den söta komplexiteten sällskap.

Sammanfattningsvis, en tung, maffig och underbar imperial stout som berör. Hade varit spännande att prova denna på flaska eller vanligt fat för att känna skillnaden. Gör sig helt klart bra som real ale!

BETYG: 4,1/5

 
1 kommentar

Publicerat av på januari 16, 2013 i Religiös åskådning

 

Etiketter: , , ,

3 öl 3 nationaliteter

La Trappe Tripel

#1: La trappe Tripel, 330 ml, 8%, 19,90.

En gyllene, något grumlig vätska med livlig kolsyra fyller glaset. Det ett finger höga skummet är ljust och kompakt.

Fruktig doft med tydliga inslag av jäst. Något brödig.

Smaken är mer bastant än doften. Tydligt beska toner och dessutom en svag men tydlig ton av eukalyptus. Är det kanske koriandern som framträder här? Lång eftersmak.

Vätskan är kompakt i munnen och kolsyran är len. Alkoholen ‘är väl dold

Riktigt trevlig tripel där fruktigheten är framträdande. Spännande smakinslag (från koriandern?).

BETYG: 3,7/5


20130107-141106.jpg

Maredsous 6 Blonde

#2: Maredsous 6 Blonde, 330 ml, 6%, 18,90.

Ljus, transparent vätska med livlig kolsyra och ett halvt finger högt skum som snabbt lägger sig.

Maltigt fyllig doft med toner av jäst och gräs.

I smaken finns en tydlig beska. Också brödiga och metalliska inslag. Dovare smak än doft.

Bra munkänsla. Varken flyktig eller för tjock.

En god belgisk pale ale utan konstigheter.

Betyg: 3,4/5


20130107-141113.jpg

Anders Dubbel IPA

#3: Anders Dubbel IPA, 330 ml, 8,7%, 35,90.

Något grumlig vätska som drar åt orange. Kolsyra medel till svag. Skummet faller snabbt samman.

Kraftig fruktig doft som domineras av grape, passionsfrukt och citrus.

Inledningsvis en mycket fruktig, snudd på söt, smak som snabbt övergår till att bli aggressivt humlestinn. Lång och rejäl eftersmak där beskan dominerar.

Viskositeten medelmåttig.

En riktigt maffig DIPA där jag föll för hur frukten först exploderar för att relativt omgående slukas av en rejäl humlebeska.

Betyg: 4,0/5


Det var årets hittills druckna öl. En ganska skön mix av smaker  såhär efter julens tyngre intryck där många maffiga tungviktade slåss om att vara tyngst.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 8, 2013 i Religiös åskådning

 

Etiketter: , ,

Recension: Valsviken Vinterporter

Valsviken Vinterporter 2012

Valsviken Vinterporter 2012 (11749)

Efter ett års fångenskap har denna elegant förpackade skönhet fått lämna Nynäshamns Ångbryggeri för att åter se dagens ljus. Utförandet har inte förändrats sedan sist och även i denna utgåva levereras flaskan stiligt inslagen i en sjökortsbeprydd kartong. Flaskan rymmer ynka 25 cl, vilket jag i och för sig tycker passar bättre än en halvliter för aktuell dryck. Men, varför inte 33 cl? Kanske ett försäljningsknep. Oftast önskar gommen mer när Nynäs-ölens begränsade mängd runnit ner i strupen.

På etiketten går att läsa följande: ”Valsviken som ligger på norra Järflotta användes förr som lävik för fiskarna vid läggning av sina strömmingsskötar öster om Valsudden. Denna starka och värmande porter bryggdes med hela sju olika maltsorter och har lagrats under lika många månader. Som alla våra öl är den opastöriserad – och bryggd med omsorg och kärlek”.

Priset för 25 cl Baltic Porter döpt efter en vik i Stockholms skärgård? 41,80 riksdaler får du punga upp för att komma över ett kolli. Överkomligt om hänsyn endast tas till styckpriset. Literpriset är tämligen saftigt och ligger strax över 167 kronor. Återstår att se om denna investering är värd pengarna! Brygden ligger förresten på 9,1% ABV.

Drycken är snudd på kolsvart med nyanser av brunt. Ett tunt mörkbeige skum faller snabbt samman och lämnar efter sig små men tydliga alkoholgardiner. Kolsyran är lägre än medel. När glaset snurras klamrar sig en kletig och brun vätska fast vid dess kanter. Viskositeten är hög.

I den sötaktiga doften som stiger från glaset möts inslag av russin och honung med bastanta toner av knäck, kaffe och vörtbröd. Alkoholen är behagligt skönjbar. Där finns en nyans jag har svårt att identifiera. Skulle vilja säga att dess likhet med björksav är slående.

Smaken skiljer sig ganska distinkt från doften. Inledningsvis kan sägas att kolsyran är liten och att drycken fyller ut hela munnen på ett överraskande sätt. Denna porter har tveklöst ett fetare smak- än doftregister. Tungan registrerar primärt kaffe, lakrits och rök. Därefter debuterar en len blandning av frukt och choklad. Eftersmaken präglas av beska och varaktighet. Toner av kaffe och mörk choklad ligger kvar likt en oomkullrunkelig ridå.

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag gillar denna kreation från grunden! Förpackningen är snygg, etiketten elegant och utförandet stilrent. Inramningen lovar mycket och bygger upp höga förväntningar som ölet definitivt lever upp till, om inte överträffar! Skall bli mycket intressant att återse denna årgång inom en avlägsen framtid.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på december 7, 2012 i Religiös åskådning

 

Etiketter: , ,

Shopping och utvärdering av diverse öl

Förutom några timmar i skolan har dagen bjudit på en försenad systembolaget-runda. I lördags var det nämligen första december och en brokig skara öl släpptes på bolaget. Många rariteter och godbitar gick åt med en oroande hastighet. Som tur var fanns några flaskor kvar till mig denna snöiga måndag.

;

Skrev i förra inlägget att en redogörelse för några av årets julöl skulle dyka upp här på bloggen under veckan. Lika bra att få tummen ur arslet och plita ner vad som skrivas skall. Läs och ta del av ett par flödande fullträffar!

För drygt en vecka sedan genomförde jag och Carl en lättsam öl-provning efter en mycket god middag. Med hungern utplånad av kombinationen potatisgratäng, färsbiffar och rödvinssås högg vi mycket nyfikna in på sju olika öl:

  1. Nr: 11320, Oppigårds Winter Ale, Oppigårds Bryggeri AB, Sverige, 500ml, 26.50kr
  2. Nr: 11301, Sleepy Bulldog Winter Ale, Gotlands Bryggeri, Sverige, 330ml, 18.80kr
  3. Nr: 11332, Hibernation Ale, Great Divide Brewing Co, USA, 355ml, 29.90kr
  4. Nr: 11347, Mohawk Whiteout Stout, Gamla Slottskällans Bryggeri, Sverige, 500ml, 34.90kr
  5. Nr: 11346, Mohawk Blizzard Imperial Porter, De Proef Brouwerij, Belgien, 330ml, 29.70kr
  6. Nr: 11304, Sigtuna Midvinterblot 2012, Sigtuna Brygghus, Sverige, 330ml, 22.90kr
  7. Nr: 11322, S:t Eriks Julporter, S:t Eriks Bryggeri, Sverige, 330ml, 21.90kr

En ganska omfattande lista som vid förtäring kräver att kroppen är välfödd och uppvätskad. Dessutom måste en rejäl dos tid tagas i anspråk för själva inmundigandet. Annars finns risk för att upplevelsen försämras relaterat till avtrubbad sinnesnärvaro. Vi delade in provningen i två omgångar, först de något lättare dryckerna och avslutningsvis de något tyngre. Med andra ord: ale först och porter/stout därefter.

Featherweight

Oppigårds Winter Ale

Oppigårds, som hör hemma i Ingvallsbenning strax utanför Hedemora, levererar återigen en riktig höjdare lagom till jul. Denna öl bryggdes första gången år 2004 och har sedan dess genomgått en rad förändringar, både vad gäller jäst, malt och humle. Produkten som vi i år har äran att inhandla och avnjuta är välbalanserad och elegant. Dock saknar den förmågan att utmärka sig och enligt mig är den något för ”snäll” för att vara en fullbordad julöl. Utan julölsstämpeln är det dock en klockren fullträff.

Sleepy Bulldog Winter Ale

I denna gotlänning låter bryggmästaren Spendrup en fyllig maltighet gifta sig med humlens uppstudsighet på ett omvälvande maner. Drycken skulle kunna sägas vara en blandning av en riktigt maltig ale och en humlestinn IPA. Kanske inte den mest exakta beskrivning, men en fingervisning om varthän denna spännande kreation tar vägen. Ett julöl som helt klart utmärker sig och samtidigt håller hög klass.

Hibernation Ale

1994 grundades Great Divide Brewing Company (GDBC). 1995 gjorde de den första upplagan av Hibernation Ale. Två år senare tog ölen hem guldet i klassen ”Strong Ale/ English-Style Old Ale” på Great American Beer Festival. En festival där nästan 500 bryggerier visar upp sig och där besöksantalet ligger runt 50 000.Hibernation Ale är med andra ord en rejäl framgångssaga. Trots att om prisbelönta GDBC har framställt bättre öl, så vill jag slå ett slag för denna robusta vintervärmare. Den är stor, stark, obarmhärtig och len på samma gång. Kort sagt, en utomordentlig vän under vinterns allra mörkaste stunder. Tar utan tvekan hem titeln i fjädervikt-klassen!

Heavyweight

Mohawk Whiteout Stout

En dov och fyllig öl där alkoholen maskerats alldeles lagom och där lockande smaker med söt karaktär spelar i bakgrunden av en i övrigt riktigt bra stout. I stort sett det enda jag har att klaga på vad gäller detta mästerverk är förpackningen. 1/2 liter. Verkligen? 33 centiliter känns mer brukligt för denna fulltankade bjässe.

Mohawk Blizzard Imperial Porter

Skulle kunna ses som lillebrodern till den fulltankade bjässen ovan. Något snällare och dessutom förpassad till trettiotrecentiliters-flaska. Ett bra val för denna skapelse. Ölen är dock allt annat än ordinär. Den är bryggd på 10 maltstorter, 8 typer av humle, mörkt rörsocker och honung. Slutprodukten är ett gediget verk där kraft möter finmotorik och där beska möter sötma i en högst välregisserad akt. Köp och spara!

Sigtuna Midvinterblot 2012

När vi smakar på denna inser vi vårt misstag. Det känns som att dricka en burk rumstempererad coca cola light efter iskall burk riktig coca cola. Inte för att Midvinterblot på något sätt skulle vara sämre än tidigare tungviktare (som i exemplet med colan), utan för att den känns betydligt ”lugnare” i sin framtoning. Detta är en snäll och förlåtande imperial porter med bra balans. Kanske är det mixen av malt (pilsner, choklad, karamell och havre) och tillskottet av muskovadosocker som gör den så harmonisk. Kan bli en riktig dyrgrip med några år på nacken!

S:t Eriks Julporter

Om Midvinterblot kändes ”klen” jämfört med Mohawk-ölen så är det här snäppet värre. Midvinterblot är trots allt en rejäl porter med kraft och karaktär, något som denna dryck till stor del saknar. Detta är visserligen en bedömning gjord efter att kroppens alla sinnen blivit aningen slöa av de föregående sex ölen. Men ändå. Känns knappt som en porter. Snudd på lika lättdrucken som en iskall lager efter en dag på stranden. Orättvis startposition som jag tror påverkar intrycket, men denna öl förtjänar inte samma beröm som kollegorna i tungviktsklassen.

;

20121203-195135.jpg

20121203-195156.jpg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på december 3, 2012 i Religiös åskådning

 

Etiketter: , ,

Mikkeller K:rlek Höst/Vinter

Bland ölen i Systembolagets november-släpp finns en pale ale med jästfällning från välrenommerade Mikeller. Ett bryggeri som inte har någon egen utrustning utan gästar andra för att framställa sin prisbelönta brygd. Under den debuterande halvan av 2012 presenterade de den första ölen i sin K:ärleks-serie, vår/sommar. Den gjorde succé och gick åt som smör i solsken. Förväntningarna på uppföljaren var därför skyhöga. Skulle de lyckas framställa ett öl lika bra som vår/sommar?

Svaret på den frågan är svårt att ge, ty smaken är som baken. Delad. Själv drack jag bara vår/sommar en gång. Det var på fat ute under en härlig sommarkväll. Så här i efterhand har jag ånger över min oförmåga att minnas dess egenskaper. Det enda jag kommer ihåg är hur fantastiskt den smakade. Således har jag inga direkta referenser för att kunna jämföra de två versionerna. Dock kan sägas att även höst/vinter är en succe, något ”vintrigare” än sin storebror. Men godare?

Höst/vinter är brygd på fem olika sorters kornmalt, Pale, Munich, Cara-Pils, Cara-Crystal och Melanoidin. Endast en humlesort har valts för att prägla ölet, den sprudlande amerikanen Citra. Resultatet av denna komposition är en högklassig dryck med mycket stor komplexitet.

Ölet har ett typiskt utseende, vätskan drar åt gult och är tydligt grumlig. Det fylliga vita skummet lägger sig en till två fingrar högt och lämnar knappt några rester på glaset. Doften av tallbarr framträdet tydligt, även om det finns en söt och något exotisk ton som spelar i bakgrunden. Smaken är omfattande. Inledningsvis får tungan en sig en rejäl omgång av något som jag tycker kan beskrivas som en blandning av en rejält välhumlad IPA och en riktigt maltig pilsner. Avslutningen går i beskans tecken och kvar i munnen finns en känsla som är svår att inte vilja ha mer av. Min oförmåga att sätt fingret på de olika smakintrycken i denna öl kanske lyser igenom. Vill hur som helst förmedla den lilla bråkdel av alla smaker som jag faktiskt identifierade; grapefrukt och inslag av bröd och metall. Kanske inte låter alltför lockande. Det är det meningen att det skall vara. Det var gott! Mitt totala intryck av denna öl är mycket bra. Många spännande smaker som tillsammans bildar något unikt.

Mikkeller och Brill & Co ger oss ny K:rlek

Konstnärinnan Sara Nilsson står för konsten på Mikellers etiketter.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 11, 2012 i Religiös åskådning

 

Etiketter: ,

Dryckesrapport

Från bolagets oktober-släpp är nu två öl provsmakade och uppdruckna. Det innebär att mycket gott från släppet finns kvar för avnjutning, men frågan är om återstoden verkligen kan leva upp till den duett som var först ut.

Modus Hoperandi IPA var första ölen ut på banan. Den är tappad på burk och inte på flaska som de flesta öl i samma prisklass. Anledningen till detta påfund är bryggarnas vildmarksförankring. SKA Brewing Co, som ligger bakom denna IPA, är nämligen beläget i natursköna Colorado. Där kan man inte ha med sig glasflaskor ut när det drar ihop sig till hike, därav plåtburks-, eller mer korrekt, aluminiumburksvalet.

Hur var då ölen? Dess estetiska uppförande i glaset går inte att klaga på. Färgen drar åt koppar, tämligen mörk med orange inslag. En något offwhitenyanserad skumkrona, två fingrar hög, ligger ovanpå vätskan. Runt glaset sprider sig tydliga dofter av citrus. Smaken är mycket välbalanserad och beskan matchas med en delikat fruktighet. Eftersmaken lämnar inte gommen i varken första, andra eller tredje taget. Positivt om man uppskattar en lång, intensiv och frisk smak med väldefinierad beska. Sammanfattningsvis, en riktigt balanserad och välhumlad IPA som det är svårt att få nog av.

Trots många lovord om IPA:n ovan är det frågan om inte nästa öl är strået vassare. Visserligen svårt att jämföra två olika sorters öl.

Sigtuna Equilibrium Scottish Strong Ale. Namnet väcker stora förhoppningar och graden av förväntan skjuter genast i höjden. Att denna öl dessutom fått mycket uppmärksamhet och bra cred från flera håll gör inte att det vattnas mindre i munnen. Färgen är mörkt rödbrun, nästan som en porter. Skummet är inte nämnvärt stort, men har en krämig konsistens. Doften är maltig och den torvrökta malten sätter sin tydliga prägel. Humlen (de så typiska britterna Challanger och Fuggles) spelar svagt i bakgrunden. Smaken är komplex och påminner om mörkt bröd bakat med mycket russin. Den väl avvägda röken tillsammans med alkoholen rundar av smakupplevelsen. Kvar finns en känsla av välbehag och värme. Inte undra på när alkoholhalten ligger så högt som 9,3%.

Att detta mästerverk avnjöts tillsammans med en lika maltdrycksfrälst vän som jag förgyllde upplevelsen ytterligare. Vi konstaterade att man borde köpa ett par flaskor till innan systembolagets lager ropar tomt. Sagt och gjort. Nu står 6 flaskor hemma och väntar. En flaska i halvåret känns lagom. Det innebär att det finns så det räcker i tre år framöver.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på oktober 12, 2012 i Religiös åskådning

 

Etiketter: ,

 
%d bloggare gillar detta: