Jag sitter i detta nu på Vätterns södra strand och grubblar över livet.
Sex hela dygn har om några timmar passerat sedan höger vänster om och övning Emerentias upplösning. Övningen var gravt krigisk, i alla fall för Bohus Kompani. Så här med facit i hand är jag glad över att ha joinat detta skyttesluskkompani. Övningen inleddes med vännerna AK4 och GRG på skyttebanan. Därefter praktiserades plutons och kompanis anfallsstrid skarpt med tillämpat kast av spränghandgranat.
Efter dessa moment båtmarsherades det i stridsbåt 90 från Uddevalla till Göteborgs fagra skärgård. Väl där genomfördes landstigning med efterföljande skyddsvaktsmoment. Vidare tävlades det i understödsgruppsanfall där egen grupp samlade lika många poäng som motståndaren, dock erövrades segern genom mer köttighet.
Det sista momentet, förutom remi och uppställning, bestod i ett brutalt krig på Känsö. AK4an glödde och granatgeväret jobbade hårt i solnedgången. Vad mer kan sägas än att tillställningen var något utöver det vanliga? Att vi segrade, såklart! Och att belöningen var en väl tilltagen måltid som intogs med tak över huvudet.
Det var allt om mitt första äventyr iklädd uniform med hemvärnets kragspeglar. I övrigt är det fullt upp med praktik, träning och socialisering.
Men, varför Vätterns södra strand? Startskottet för Tiomila lyder senare detta dygn och jag skall sedvanligt löpa en sträcka. Alltså, transport mellan Göteborg och Hufvudstaden med uppehåll i kärva Småland.
Ett smakprov på nästa inlägg:
Alexander Westberg 