Jag brukade se mig själv löpare, modell ”medelmåtta”. Efter att igår ha sett täten i herr- och damklassen ser jag mig som joggare, modell ”lunkande”. De springer skrämmande fort!
Att inte springa varvet ger möjlighet till trevlig träning dagen efter, något som detta år visade sig mer än värdefullt. Har åtnjutit årets kanske vackraste träningspass. Det blev en tur i terrängen runt Delsjöarna. En underbarare sträckning på ett träningspass tror jag är väldigt svårt att få:
Lite sköna vyer under passet:
Tack och adjö enna!
Alexander Westberg 
J-mannen
september 5, 2012 at 13:35
Unge Man!
Det har varit skralt med uppdateringar de senaste 4 månaderna. Är ditt liv tomt, tungt och meningslöst eller är det lättjan som har börjat härska i pojkkroppen?
aleandrowest
september 9, 2012 at 20:39
Mitt liv är tomt, tungt och meningslöst. Troligen posttraumatisk stress sedan all gubbdistans.