Dagen efter varvet

Jag brukade se mig själv löpare, modell ”medelmåtta”. Efter att igår ha sett täten i herr- och damklassen ser jag mig som joggare, modell ”lunkande”. De springer skrämmande fort!

Att inte springa varvet ger möjlighet till trevlig träning dagen efter, något som detta år visade sig mer än värdefullt. Har åtnjutit årets kanske vackraste träningspass. Det blev en tur i terrängen runt Delsjöarna. En underbarare sträckning på ett träningspass tror jag är väldigt svårt att få:

Lite sköna vyer under passet:

 

Tack och adjö enna!

 

10mila

10mila blev som vanligt en mycket trevlig tillställning. I år bjöds det dessutom på delikat väder i diverse tappningar.

Med vissa återbud pga sjukdom var laget aningen decimerat och många sattes på prov genom att få springa betydligt tuffare sträckor än planerat. Själv fick jag sistasträckan på knappa arton kilometer. Distansen i sig är något skrämmande efter en vår med
långt ifrån optimala träningsförutsättningar. Dock fungerade fysiken bra. Orienteringstekniken något sämre.

Har nog aldrig sprungit med en A2-karta i min hand tidigare. De är stora, mycket stora:

Placeringen blev slutligen en 122:a-plats. Om de preliminära resultaten stämmer.

Ciao