Ytterligare ett Vasalopp har gått till historien. Det blev mitt, placeringsmässigt, näst bästa och tidsmässigt, med god marginal, bästa lopp.
Känslan i kroppen var delvis grym och delvis miserabel. Energinivån var sjukligt hög ända in i mål, vilket gjorde att jag slapp krocka med väggen. Dock kom krampen i överkroppen redan innan Evertsbergssjöarna och gjorde loppets andra halva onödigt svår. Till nästa år blir det mer stakträning!
Många lokala åkare körde riktigt bra. Bara att buga och gratulera till feta prestationer. Länge leve södra skidsverige!
Frågan är hur länge det dröjer tills förhållandena i VL åter blir lika bra.
Nu åker rullskidorna fram. Blir nice att för en gång skull få ett försprång i träningen gentemot landets övriga skidåkare!
Imorgon börjar JSM på hemmaplan. Följ festen på hemsidan.