Ett bra pass en fin morgon

Avlöpet från klockan vid Skatås var satt till klockan 9. Jag och en för mig okänd träningskompanjon skulle samlas där för att på vägen bortåt Sävedalen plocka upp den kända Jonas ”J-mannen” Johansson. Tillsammans skulle vi ila runt 18-kilometersstigen. Jag rullade hemifrån på cykeln vid tjugo i. Dimman låg tät och kölden smög sig in under kläderna, kort sagt vankades ett härligt höstpass på leriga stigar i en djup skog med trevligt sällskap!

Tempot sattes med ens ganska högt, jag fick slita från start till mål. Maxstyrkan igår involverade bland annat övningar såsom benböj och marklyft, vilket tydligt märktes när vi hade sprungit ett par kilometer. Benen blev som två tunga stockar, utan kraft och utan energi. För mig var idag den lilla pressen som skapas när man blir ett gäng som kör väldigt viktigt. Hade jag sprungit själv hade tempot varit lägre och jag hade tappat betydligt med kvalitet i träningen. Jag tror att pass som dagens, då formen är kass och man får ligga och slita som ett djur utan att tempot är speciellt högt, är viktiga för att gå framåt i träningen.

Nedan lite härliga bilder från diverse tillfällen.

Stakmuskulaturen växet så det knakar

Nyasfalterat ända upp till badplatsen, fina pass till hösten

Utomjordlig flygmaskin eller Landvetter Airport? Från en sen kväll på Eagle-skate.

Det vackra monumentet vid "Mastenbackens" slut

Nu väntar en kväll  på praktiken på Sahlgrenska. Peace!

 

Den starkaste drogen heter träning!

Trodde jag skulle bli ensam i gymmet klockan 7 denna lördagskväll, men fem minuter efter mig kommer ytterligare en sugen narkoman och ansluter. Tillsammans utnyttjar vi våra överladdade kroppar i en äckligt testosteronsprutande pumporgie. Sådär så att svetten skvätter och stönen dånar högt.

Min ”kompis” kör uthållighet sitt pass igenom, jag inleder med maxstyrka och går därefter i min okända partners spår och bränner de sista krafterna. När kroppen fått nog och jag tar farväl av gymmet är jag sedan länge ensam. Det är en härlig känsla att  med gott samvete kunna släcka ner, lämna redskapen till nästa gång och veta att de står där och bara väntar på att slita ut musklerna. Gång efter gång, gång efter gång…

För att mätta suget efter att också få styrkestaka på 4or i en rogivande uppförsbacke denna afton var det bara att efter styrkepasset skynda hem, snöra på pjäxorna, kasta skidorna under fötterna, trä på stavarna och cruisa ut bland studentfesterna i bostadsområdet. Backen upp från studentbostäderna bestegs upprepade gånger och slutligen var muskulaturen mycket tillfredsställd. Det blev dags att avbryta dagens kvällspass. Nu återstår vila i drömmarnas land.

Sov gott och återhämta väl!

 

Ett Faktum

Känslan av att tiden flyger är ett faktum. Det känns som att förra uppdateringen kom för några dagar sedan men efter att ha utfört diverse övningar i kalenderförståelse kan jag dra slutsatsen att det snudd på gått två veckor sedan sist. Två mycket intensiva veckor!

Skolan går på högfart, träningen kräver sitt och livet i övrigt är fullproppat med underhållning. Då går det undan.

Högklassig underhållning avnjöts igår på Liseberg:

Håkan

Träningen de sista två veckorna har varit fokuserad på formtoppning inför stafett-sm i orientering, som imorgon går av stapeln uppe i Vänersborg. Förra veckan gick i fartens tecken och mycket A3-tid sattes in på träningskontot. Sista veckan inför stafetten har fokus legat vid kartträning och löpning. Endast två rullskidpass är genomförda, och det lär inte bli två. Imorgon efter tävlingen är det vila beställt! Fram till tävling väntar ikväll ett löppass för att känna på, och förhoppningsvis förbättra, dagsformen.

Nästa vecka kan sägas vara ett avstamp i tillvaron. Klockan nio pån morgonen skall jag infinna mig på avdelnig 18, Kärlkirurgen, på Sahlgrenska. Där väntar en sex veckor lång praktik som ska bli farligt spännande!

Sista två veckornas träning:

Vecka 36

8 träningspass(varav 2 styrka), 11h 15min, 2h 44min A3-tid.

Formen är god och varje träningspass genomförs med målet att det ska ge så mycket som möjligt. Det känns som en i längden vinnande filosofi!

Veckans köttarpass är löpning runt det mesta av Skatås 18-kilometersstig. Inklusive uppvärmning och nerjogg tog passet 2:10. Själva 18-kilometersrundan tog dryga 88 minuter. Då löptes en annan runda än utsatt, troligen lite kortare, fram till den stora skylten där själva stigen börjar. Skit samma, sådana petitesser är oväsentliga i det stora hela. 88 minuter högintensiv löpning i obanad terräng är bra träning! Punkt slut.

Allsidigheten har breddats. Ett pass som lämnar mycket träningsverk efter sig likaså. Istället för ett traditionellt hållningsstyrkepass körde jag under söndagen ett pass på väggarna i klätterlabbet uppe vid Chalmers.

Labbet

Vecka 37

6 träningspass och en total A3-tid på strax under 2h beräknas. Det är bara att hoppas att schemat håller.

Nästa vecka väntar förhoppningsvis fler timmar och ett par längre distanspass.

CU

//Aleandro

 

2nd week going on

Skolans vecka nr 2 växer till sig och likaså det karaktäristiska västkustvädret, vilket kan få en att vilja gå under jorden i perioder. Det positiva med höstvädret är det ständigt växande pannbenet och den tillflödande motivationen som smyger sig på när vintern kommer allt närmare. Må det bli en snörik vinter med fina skidspår i Göteborg även denna säsong!

Efter en krympt träningsdos förra veckan(till följd av fest och annat härligt som gör att kroppen får slita) inleddes vecka 37 igår med ett tufft intervallpass på 4or i ösregn uppför KING OF THE HILL-backen. Feelingen var awesome och formen god, ända till imorse då jag vaknade upp med en liten svullnad mellan 2 utskott på ryggraden. Lite ömmande då jag svankade, men annars inget problem. I takt med att dagen flutit på har verken lagt sig i stort sett helt, men svullnaden kvarstår. Körde nu på kvällen ett hårt styrkepass och kände inget, men oron är stor då jag aldrig någonsin råkat ut för något liknande. Rullskidor har aldrig orsakat något värre än armbågssmärta, skrapsår och träningsverk, men det här? Kanske var det en mycket ofördelaktig sovställning som orsakade det hela. Vem vet? Imorgon blir det hur som helst vila och på torsdag förhoppningsvis ett stak-intervallpass med Mattias Karlsson. Om ryggen känns bra då vill säga…  Man vill ju inte ha diskbråck när man är vältränad och bara 22 bast. Då ser man nog ut som ett vingt och skevt borr när man går i pension. Satan också!

Morgondagen blir tuff, skolbänken skall nötas från åtta till fem och träsmaken lär ge sig tillkänna. Nu ska det laddas för god natts sömn. Njut av sömnen!